supermilton.blogg.se

 Dagen började med ett förbestämd besök på Ultraljudsavdelningen uppe på Huddinge sjukhus klockan 13:00. Vi får där förfrågan om delta i en studie kring igångsättningar av barn i vecka 41+0. Självklart tar vi chansen och är med i lottningen, vinst!
Vi sitter båda glad och med tårar i ögonen när vi inser hur nära de verkligen är.

 

Vi blir ombedda att åka hem och packa. Jennie är en väldigt ordningsam typ och självklart ska hela lägenheten med till Förlossningen/BB. Eftersom vi är väldiga tidsoptimister sätter vi avresa för en "sunk-middag" (Max hamburgare) 2 timmar innan ankomst till förlossningen, där vi har avtalad tid 18:00. 

Jag personligen stod och slängde i mig burgaren i högsta hugg medan jennie försökte lugna mig. (Var och är, så uppspelt av vad som väntas skall.)

 

1 timme för tidigt står vi utanför förlossningsmottagningens dörr, med sisådär 4 fullpackade väskor + babyneste + babyskydd. Vi möts i dörren upp av en äldre dam aka barnmorska, som i all hast glömmer de ack så viktiga första intrycket, hon tar sig inte tiden att presentera sig. 

Inne på rummet möts denna kvinna av flertalet frågor av en väldigt jobbig och frågande pojkvän, hon visar märkbart att hon ogillar frågande pojkvänner. Men jag kan inte motstå att bringa mig vetskap om vad som väntas.

  

Tiden går, "tanterna" ska ha sin kaffe kaka rast och vi väntar otåligt på att bli igångsatta. 18:50 görs de första undersökningarna och 19:10 får jennie sin första dos med Cytotec. Vi båda sitter med vetskapen om att vi har många timmar kvar, men äntligen har resan mot nedkomst startat.